Burmans historia

I Burma kallas Burman för kopparkatten. Den har en historia som går tillbaka tusentals år och legenden säger att de en gång var tillbedda som gudar i de burmesiska templen.

Dagens Burma härstammar från Wong Mau, en brun honkatt som exporterades från Burma till USA i början av 1930 talet av Dr Joseph Thompson. Han tog med henne till sitt hem i San Francisco, övertygad om att detta var en ny ras. Han tog hjälp av en genetikforskare, Billie Gerst.

Wong Mau parades först med en Siameshane, Tai Mau, som också importerats från Burma, från ett område nära thailändska gränsen. Utfallet blev flera maskade ungar, men även några bruna som mamma Wong Mau. Dessa ungar parades tillbaka på sin mor och de första rena burmorna föddes!

Det visade sig att Wong Mau var en Tonkines (cs/cb). När hon parades med Tai Mau blev utfallet cs/cs (Siames) och cs/cb (Tonkines). När Tonkinesavkomman parades tillbaka med Wong Mau så blev utfallet cs/cs (Siames), cs/cb (Tonkines) och cb/cb. Cb/cb är alltså Burma. Dessa Burmaungar togs tillvara och ingick i ett avelsprogram där de parades med varandra, med sin mor och med Siameser. Sedan följde ett arbete med att bara para med cb/cb avkommor.

1934 sändes en proposition in till CFA om att erkänna Burman som ras och 1936 blev den godkänd.

1942 importerades ytterligare 3 katter från Burma till USA, men olyckligtvis gick endast en vidare i avel.

På grund av oseriösa uppfödare som fortsatte att blanda in Siames i aveln så drog CFA tillbaka sitt godkännande av rasen 1947. Lyckligtvis fanns det några uppfödare som ihärdigt fortsatte att arbeta för rasens fortlevnad och 1954 gav CFA tillbaka godkännandet av rasen.

Under tiden som rasen ej var godkänd i USA växte intresset för rasen i England och 1949 importerades tre Burmor från USA av Mrs Lilian France (med prefix Chinki), två honor och en hane som blev grunden för Burman i Europa, hanen Casa Gatos da Foong, och honorna Chindwin’s Minou Twm och Laos Cheli Wat.  Burman erkändes som ras i GCCF 1952. 

Det gick rykten om blå kattungar i kullarna i England men ingen ville riktigt kännas vid det. Mrs Lilian France importerade ytterligare en hane från USA, Casa Gatos Darkee och han fick sedan med sin dotter den första blå avkomman som registrerades som blå officiellt 1955. Det visade sig alltså att Casa Gatos Darkee var dilutionsbärare. Den nya färgen blå blev en mycket uppskattad färg på utställningarna i England. Samma år som den första blå registrerades så bildades även The Burmese Cat Club i England.

1957 importerades de första Burmorna till Sverige av Brita Kastengren-Remborg, Lövdalen’s. Det var två bruna Burmor vid namn Nilgiris Bura Turea och Puss in boots Fudge och de första Burmaungarna registreras in i SVERAK 1958.

1963 smet Pussinboots Blue Truepegu, ägd av Mrs Elizabeth Gray, ut på egna äventyr och lyckades para sig med en rödtabby korthårig huskatt. Resultatet blev en kull som innehöll en mycket vacker brunsköldpadd Burma, Wavermouse Galapagos. Denna katt tog man tillvara på och man började det idoga arbetet med att få fram fler sköldpaddsfärger, samt röda och creme.

1969 tas de första chokladburmorna in till England från USA, hanen Aybo Budda och honan Kari Simone. Budda och Simone bär på dilutionsgenen och kommer så småningom att producera lila.1971 Godkänner GCCF creme och blåsköldpadd och 1973 godkänns rött, brunsköldpadd, chokladsköldpadd och lilasköldpadd.

1975 föds den första blå Burman i Sverige, Cherie av Heligholm. Detta år importeras även den första cremeburman, Kupro Cream Chablis. Han blir far till de första blå- och brunsköldpaddorna 1976. Senare samma år så föds de första brunsköldpaddorna. Och året efter föddes de första svenska chokladpaddorna. 1978 blev så paletten komplett när Sveriges första lilasköldpaddsfärgade Burma föds.

Outcross

Burman är alltså en ras som i stort sett härstammar från en katt; Wong Mau, genom ett fåtal utparningar med Siames och en huskatt. Detta har gjort att det per idag är rasen med höst inavelsgrad, 41% av de etablerade raserna i världen. Detta är baserat på analyser utav Burmans DNA utförda av Leslie Lyons, genetikforskare på College of Veterinary Medicine, University of Missouri. Hon har sedan länge haft ett samarbete med burmauppfödare och veterinärforskare för att definiera och identifiera de genetiska mutationer som orsakar olika sjukdomar hos Burman. Många publicerade studier har visat att Burman har en del genetiska problem, även om förekomsten av dessa problem varierar mellan länder. Det har av denna anledning tagits fram ett antal genetiska tester för att hjälpa uppfödarna i deras avelsarbete. 

De senaste studierna visar att Burmorna utanför USA (England, övriga Europa samt Australien) har lägre genetisk variation än de amerikanska Burmorna. Leslie rekommenderar emellertid starkt utkorsningar för alla Burmavarianter; både amerikanska linjer och icke amerikanska linjer. 

Genetiskt sett så härrör Burman från sydostasiatiska katter. Enligt genetiska studier så har man kunnat gruppera in katter från Thailand, Kambodja, Vietnam, Brunei och Filippinerna i gruppen sydostasiatiska katter.  Burman anses historiskt ha sitt ursprung i Thailand. Därför rekommenderas huskatter från Thailand och kanske andra regioner i Sydostasien som starka genetiska kandidater för utkorsning. Dessa kan ge helt ”nytt blod” till rasen medan man behåller det som utmärker en Burma genetiskt: cb/cb; dessa katter finns nämligen fortfarande naturligt i Thailand. De tillgängliga genetiska testerna som finns för färg och hälsa kan hjälpa till med val av katter som kan vara fördelaktiga för utkorsning. 

Andra raser med sydostasiatiskt ursprung, som till exempel Singapura, Bombay, Burmilla, Asian och Burmor från andra länder, är andra kandidater som Leslie nämner som raser av värde för Burmans utkorsningsprogram. Burmilla och Asians har redan tidigare korsats med Perser som har västerländska linjer, vilket skulle kunna ge betydande genetisk mångfald om de användes i Burmaaveln. Men de skulle också bidra med andra rasegenskaper som ej är önskvärda i burmaaveln, t.ex långhårsgen, vilket gör att man måste prioritera bort dessa. 

Ett organiserat och mångfacetterat utkorsningsgprogram för rasen rekommenderas starkt, vilket inkluderar användningen av genetisk testning och utkorsning till olika populationer och raser. FIFe öppnade nyligen för användande av noviser i Burmaaveln just av den grund att det finns ett stort behov av utkorsning i rasen. En novis är en katt utan stamtavla som kan ställas ut för att få godkänd som en katt tillhörande en specifik ras. För Burman innebär det att det är nu är enklare att få t.ex. en thailändsk huskatt som är cb/cb och i övrigt liknar våra Burmor att godkännas för avel i FIFe.

I de olika genetiska projekt som omfattar Burmor från olika länder har man kunnat jämföra de burmesiska rasernas genetik regionalt. USA-Burmor har hög homozygositet (0,38), vilket medför låg genetisk mångfald. Den icke-amerikanska Burman, som innefattar brittiska och australiensiska Burmor, har också låg mångfald och hög homozygositet (0,41), jämfört med slumpmässigt valda katter (0,04) och andra raser. När man undersöker Burmans mångfald genom att kartlägga de genetiska skillnaderna finner man att amerikanska och icke-amerikanska Burmors DNA inte bildar kluster utan bildar oberoende genetiska grupper. Amerikanska Burmor har en större spridning i sina kluster eftersom de inkluderar både Contemporary och traditionella Burmor. Burmauppfödare som inte känner sig mogna att titta på utkorsning med noviser eller icke godkänd korthår med målras Burma, bör därför överväga att i alla fall korsa dessa olika linjer i sitt avelsarbete för att förbättra den genetiska mångfalden.

I de nordiska länderna har några uppfödare insett allvaret med den höga inaveln och man jobbar på olika sätt för att ta in nytt blod. I Finland har man tagit in Contemporary Burma och huskatter från Thailand. I Danmark har man tagit till vara på Burmautfall född i Bombaykull (XSH [BUR]) samt avkommor från utkorsning med huskatter från Thailand. Till Norge har man köpt in avkommor från dessa katter från Finland och Danmark. I Sverige och SVERAK finns ett antal uppfödare som tagit in Contemporary och traditionell Burma från USA; Burmautfall från Bombaykullar; samt köpt in katter med thailändskt ursprung från Finland och Norge. 

Arbetet går vidare och vi ser fler som ”hoppar på tåget” vad gäller utkorsning, vilket är glädjande. En svårighet är så klart att en utkorsning nästan alltid betyder att man kan behöva någon/några generationer för att hitta tillbaka till rasstandarden, vilket gör att en del tvekar; man vill få avkommor som gör det bra i de enda tävlingar vi har inom kattvärlden, nämligen skönhetstävlingar. Andra tvekar för att det blir kostsamt med importer eller känns krångligt med godkännandeprocessen för noviser och XSH. Tyvärr är arbetet något som tar (och måste ta) tid och det måste vara fler som deltar för att man ska se verkliga skillnader. Men många droppar små… 

Rasringen Burmaklubben har en nybildad arbetsgrupp för just utkorsning på Burma, gruppen finns tillgänglig för att stötta och hjälpa alla som är nyfikna på utkorsning.